När Helsingborgs stad lanserar den nya visionen 2012 slås det på stora trumman. Alla kommunens medarbetare bjuds in till Helsingborg arena för att höra om resan som ska påbörjas, och vad den ska mynna ut i. Stadsdirektören Palle Lundberg står på scen och talar om att våga och testa. Framförallt handlar det om att inte vara rädd för att misslyckas.
David Söder hänger inte med. Han uppfattar det som sägs på scenen som snudd på världsfrånvänt. Han är avgjort skeptisk. Vid den här tiden är David enhetschef på Romares Stiftelse, ett av kommunens äldsta vårdboenden. Ett boende som har en magisk trädgård med gigantiska ytor och ligger precis vid porten till Pålsjö skog. Men det är knappast en verksamhet där man varje dag testar nytt och vågar misslyckas. Den kultur som Palle efterfrågar har liksom aldrig varit på studiebesök på Romares Stiftelse. I så fall skulle den haft mindre yviga penseldrag, känner David.
– Palle pratade om en sak, jag upplevde den totala motsatsen till det i min verklighet, som jag levde i varje dag. Det skulle vara tillåtet att göra fel men om jag någon gång gjorde något som var fel så var känslan att chefen är utbytbar. En gång blev jag till och med kallad till en ”haverikommission” efter att ha följt förvaltningens rutiner men de fungerade inte i verkligheten. Det skulle vara okej att misslyckas, men där satt jag på möten och blev utredd för mitt agerande, som var enligt rutinerna men felet var mitt. Är det vad Palle menade?
David är vad man skulle kunna kalla för en udda fågel inom vård- och omsorgsförvaltningen. Han är 26 år när han kliver in som ledningsperson. Genomsnittsåldern i ledningsgruppen är 50 plus och många har arbetat i över 20 år som ledningsperson i vården. David är den enda mannen och han har en bakgrund som är långt ifrån vård- och omsorg. Han kommer från handeln, har startat upp två Lidl-butiker och arbetat som key-account manager. Planen har egentligen alltid varit att jobba för FN med mänskliga rättigheter och hemma i byrålådan finns det en masterexamen i välfärdspolitik och ledarskap. När han och flickvännen är ute i världen och reser bestämmer de sig för att slå ned sina gemensamma bopålar i Helsingborg, hennes hemstad. David, uppväxt i Stöpen utanför Skövde, kommer att lämna studieorten Göteborg. Han söker två jobb, det som stadsdirektör och ett som biståndshandläggare. Det senare blir vägen in till dagens tjänst som enhetschef inom vård- och omsorg, på Stattenahemmet (fast David hade föredragit titeln utvecklingschef).
– Ett jobb som ju egentligen handlar om mänskliga rättigheter det också, fast i Sverige. Det är grundläggande rättigheter att få hjälp om man har behov av den. Men jag hade aldrig ens varit på ett vårdboende innan jag blev chef för ett. Egentligen hade jag allting emot mig. Att gå in och vara ledare i en sån här komplex organisation utan kännedom om den, med min bakgrund, det var tufft för både mig och de anställda. Den som gav mig uppdraget var modig och mina kollegor var oerhört hjälpsamma och prestigelösa.
David Söder flyttar efter några år till ett annat vårdboende, Stattenahemmet. Ett boende som har en resa att göra i början av 2016. Här ska kulturer och människor samverka 24 timmar om dygnet, årets alla dagar. Sjukskrivningstalen är höga, kundnöjdheten är låg, verksamheten är svårbudgeterad och ekonomin är stram. Det finns helt enkelt relativt dåliga förutsättningar att utveckla verksamheten, som omfattar 87 hyresgäster och 102 anställda i en platt organisation. Och nu ska visionen bli verklighet.
– Den kändes inte trovärdig. Den krockade med verkligheten. 2013 skulle jag vara föräldraledig på deltid tre dagar i veckan. Jag ville införa olika ansvarsområden för att fånga allt det vardagliga, men fick höra att ett ledningsuppdrag pågick 24 timmar om dygnet och hur skulle jag lösa det med föräldraledigheten?
Men känslan av bakbundenhet ska komma att avta. Sakta men säkert börjar visionen och verkligheten att flörta med varandra. Och hösten 2019 är Davids förhållningssätt till visionen och framtidstankarna något helt annat än de var 2012.
– Det var ju inte det att jag inte gillade det som målades upp i visionen, mer att jag inte såg det som genomförbart, jag kunde inte känna igen mig i det som det talades om. Men okej, förändringar tar tid. Och kanske befann jag mig i den organisation som var hårdast kvar i det gamla. Idag ser det annorlunda ut. När vi bollar idéer nu så är det: kör, testa! Vi har ett annat mandat.
– Jag har sagt sen 2012 att nästa år, då blir vi digitala, men inte mycket har hänt. Vi har fortsatt arbeta med pappershantering, arkivering och pärmar. Ska det beställas inkontinenshjälpmedel så har det varit tre olika system, eftersom systemen inte kan prata med varandra. Inget har varit automatiserat, vi har knappt haft några digitala hjälpmedel alls. Det har hetat att Helsingborg haft wifi på samtliga vårdboenden, men sanningen har varit att det funnits uppkoppling runt en viss puck på alla boenden, och inte på alla våningar. Längst ut i organisationen vågade vi inte riktigt leva det som Palle pratade om på den där scenen. Vågade vi säga något som upplevdes som besvärligt så var känslan att man hamnade i kylboxen. Men idag skulle jag absolut säga att det är annorlunda, att nu händer det!
– Det har kommit in personer som inte bara är vård- och omsorg. Som till exempel är där för sin digitala kompetens, snarare än att de verkligen förstår organisationen. Då kan man göra saker på riktigt. Jag berättar om våra utmaningar eller ett problem, de kommer med en lösning. Dörrarna är öppna på helt nya sätt.
Utanför Stattenahemmet är höstluften mättad med kaffedoften från Zoégas. David har sitt rum på plan noll i suterränghuset. Det är dämpat och soft, och han har sina lederhosen upphängda på en stol. Igår var det oktoberfest med hyresgäster och anhöriga, ikväll väntar ännu en. Hyresgästerna får starköl om de vill. Fester kunde förstås anordnas tidigare också, men idag har de boende mer att säga till om. Precis som att verksamheten i stort är mer anpassad efter de boendes vardag.
– Det är mycket som har ändrats. Förut började alla i personalen 06.45 och så var det väckning och frukost. Nu utgår vi från individerna mer än kollektivet. Vill någon sova till 10 så är det klart att personen får sova. Det är lite annat än de historier man få höra från 70- och 80-talet när det fanns skitdagar, då man gav patienter laxermedel vid en viss tidpunkt och sedan tog man hand om alla samma dag. Det var ingen som tyckte att det var konstigt, det var så man jobbade. Idag får individen mycket mer omsorg.
– Nu är vi mer; har en hyresgäst duschat tre dagar i veckan tidigare så får hen göra det nu också. Är det någon som vill vara med och hjälpa till inne i köket så går det bra, det var förbjudet innan. Det är de boende som lever här, det är vi i personalen som är gästerna – vi råkar bara ha vår arbetsmiljö i deras lägenheter.
David berättar om en organisatorisk förändring som var nödvändig för verksamheten och kvalitén. Det var inte populärt hos alla medarbetare.
– En personal kom in på mitt rum och förklarade att hon var besviken på mig. Det fick jag ta. Jag fick till och med säga tack, för det visade sig att hon inte varit hos någon chef tidigare under hennes 20 år som anställd i Helsingborgs stad. Så det var ett förtroende jag fick och då har vi kommit någonstans, när de anställda får och vågar säga att det här var inte ett bra beslut eller det här har du inte tagit tag i.
David säger att det finns en nidbild av kommunen, och berättar att hans egen svärfar ibland raljerar om hur han är en pappersvändare.
– Men det går att göra förändringar på riktigt om man bara jobbar igenom fasaden. När jag började blev jag uppmanad att inte bli förpestad av de kommunala begränsningarna och fastna i att ”så här har vi alltid gjort”. En del i det kan vara att man som chef byter område, får distans och ser med lite nya ögon på saker och ting. Vi får inte blir hemmablinda samtidigt som organisationerna kräver stabilitet och kontinuitet.
Sedan januari 2018 är Stattenahemmet en egen resultatenhet. Det innebär att David Söder äger både budget och driften och därmed bestämmer själv vilka investeringar som är vettiga att göra. Lite mer som det funkar i handeln, för en koppling tillbaka till Davids Söders eget ursprung i yrkeskarriären.
– Vi tillhör den stora kedjan, men vi har eget ansvar för butiken och försäljningen. Jag tror det behöver vara just så. Vi har gått från att vara bland de sämsta vårdboendena i kommunen i kvalitativa mätningar till att vara i toppen. Vi ligger över snittet i både landet och Helsingborg. För att vi i vårt arbete utgår från dem vi finns till för – hyresgästerna– och gör saker som de uppskattar.
