Sommaren 2017 installerar sig personalen på den alldeles nybyggda Gustavslundsskolan, granne med det iögonfallande +55-boendet Bovieran på Mangårdsgatan i ett av Helsingborgs mest expansiva områden. Hit har barnfamiljer flyttat till nybyggt de senaste åren och nu ska området få sin egen fräscha skola, från förskoleklass upp till nian.
Lotta Hejdesten är rektor för den nya skolan och har hamnat först i kön av en lång rad sökande. Nu väntar hon på att stadsledningen ska komma på studiebesök. Hon är lite bekymrad över att det ännu inte finns några barn på skolan, det känns lite svårt att berätta om en ny skola som fortfarande inte har kommit igång med elevverksamheten. Det är fortfarande sommarlov och barnen som ska börja på skolan har spring i benen någon annanstans. Men hon är inte nervös. I så fall hade hon nog inte klätt sig i Pippi Långstrump-kläder, med peruk och hela konkarongen.
När Lotta är rektor för musikgrundskolan Synkopen får hon höra talas om att det ska bli en ny skola på Gustavslund. När tjänsten utannonseras har dåvarande verksamhetschefen Anna Meurling Alriksson jobbat fram det koncept som ska gälla för skolan. Det stavas RIKA och står för Relation, Innovation, Kommunikation och Annorlunda. Lotta blir nyfiken: vad kan man göra av det? Hon tar fasta på det där A:et och bestämmer sig för att tänka högt. Ansökan består av en QR-kod och om man följer den hittar man till en självinspelad film där Lotta pratar om sig själv och sina tankar. Hon blir en av ett 30-tal personer som kallas till en rekryteringsdag i Helsingborgs SOK:s klubbstuga i Pålsjö. Det kanske är en passande lokal. Här ska man försöka orientera sig fram till vilka som ska få ansvaret för den nya skolan. När Lotta klarat sig vidare genom intervjuer och fackliga möten gör hon klart med sin sidekick, den biträdande rektorn Christel Lundqvist. De har varit ense om ett bra tag att de vill jobba med varandra.
– Det är en fantastisk möjlighet att få vara med och starta upp en helt ny skola och då tänker jag inte i första hand på fräscha lokaler och nya möbler utan på att du får en chans att bygga från scratch, utan allt sådant som kan vara nedärvt och inmurat i väggarna. Men det innebär också en jättestor arbetsbörda, och då är det viktigt att ha en copilot som du är helt trygg med och kan luta dig emot.
Om du besöker Gustavslundsskolan möts du av skyltar vid entrén som förklarar att här tar vi av oss skorna. Om du ändå inte fattar riktigt utan knallar in i dina vita sneakers så tar det inte lång tid innan någon hojtar ey, skorna! Tar du trappan upp till plan 2 kan du möta en strid ström av elever som kommer med skorna i handen. Regeln efterlevs. På samma sätt efterlevs regeln om att du inte får gå omkring med din mobil. Den samlas in av skolans personal på morgonen.
– Egentligen tycker vi inte om inte-regler. Men de här två har vi. När vi startade var mobilfrågan kontroversiell. Vaddå, ni ska ju vara en digital skola? Men vi har verkligen ingen brist på digitala hjälpmedel. Eleverna har egna iPads och Chromebooks. Medan mobilerna inte är ett digitalt hjälpmedel utan mest ett störande moment. Det tog väl ett och ett halvt år innan debatten lade sig. Nu är det många skolor som säger nej till mobiler. Det som var annorlunda då är normalt idag. Frågan om ytterskor är en markering. Vi vill att skolan ska vara som en hemmiljö, en miljö att vara rädd om. Det är mer ett signalvärde än en städfråga, även om det förstås blir renare utan ytterskor.
I den stora och öppna foajén står det ett biljardbord med blått tyg. Det är ingen som spelar. På gympasalsbänkarna längs med väggarna i foajén sitter elever med Chromebooks uppslagna och läser på inför nästa lektion. Ovanför trappan sitter elever uppflugna ovanpå skåpen med trasa och rengöringsmedel. Det är sista dagen innan höstlovet och sådana dagar hjälper alla eleverna till att städa. De som går på högstadiet har lite andra färdigheter än de betydligt yngre elever som håller till på plan ett. Där tycks de flesta upptagna med att leka kurragömma med sig själva genom att plocka ut böcker och jackor och gömma sig i skåpen. I musiksalen sitter ett gäng i årskurs 2 med akustiska gitarrer framför sig på golvet. De slår an sitt livs första E-sträng. Ovanför har en högstadieklass lektion. De pratar om FN:s barnkonvention och diskuterar hur den nya lagen om omskärelse av barn bör utformas.
Den som noterar det här gör kanske inte omedelbart kopplingen aha, det är RIKA (relationer, innovation, kommunikation och annorlunda) – konceptet som fanns med redan när grunden till Gustavslundsskolan började läggas. Det känns som en ganska ordinär skolmiljö, om än lite fräschare. Lärare och elever har förstås samma riktlinjer att rätta sig efter som alla andra; skollagen, läroplanen, Helsingborgs stads policys och riktlinjer. Men RIKA finns där förstås, för den som vill dyka in bakom bokstäverna. Och det visar sig att RIKA har väldigt mycket gemensamt med det tänk som börjat genomsyra hela staden och alla dess verksamheter: Våga! Testa! Kör!
Strax innanför entrén finns ett clean desk. Där sitter en lärare med en laptop och arbetar på en öppen yta som går att missta för en lekfullt utformad reception. Lärarna på Gustavslundsskolan har inga arbetsrum. Tanken är att lärarna ska vara tillgängliga och cirkulera i lokalerna. Men ser någon strängt upptagen ut får hen vara ifred. På morgonen är alla lärare på plats 8–8.30. Någon säger god morgon och samlar in mobiltelefonerna. Några sitter i klassrummen och erbjuder stöd, läxhjälp, pepp och motivation. Andra cirkulerar.
– Vi ska inte gömma oss. Det här handlar om både relationer, kommunikation och om att tänka annorlunda. Och det i sin tur skapar förutsättningar för innovation. Men det vi gjort som framstått som annorlunda i början landar ju till slut i något helt normalt, ifall det funkar så kör vi vidare, annars testar vi något annat. Ett arbetslag jobbar på ett visst sätt, ett annat väljer en annan väg.
Lotta och Christel sitter på en öppen yta i en korridor och berättar. En pojke går förbi med sin pappa, de har varit på utvecklingsamtal. Rektorerna får en fist bump. Lotta tar upp telefonen och visar ett meddelande från den interna chattfunktionen. En lärare beskriver situationen i en årskurs som galet tuff, men meddelandet är också fyllt med pepp och hjärtan och en förtröstan om att we can do this.
– Vi har våra problem och utmaningar som alla andra. Men ingen är någonsin ensam. Vi går över gränserna och stöttar varandra. Är någon sjuk så delar vi på uppgifterna inom huset, istället för att ta in en vikarie. Tillsammanstänket är starkt. Alla här har lång erfarenhet. Det finns grejer vi inte väljer att göra idag, som vi tidigare väluppfostrat gjorde för att alla andra också gjorde så. Nu är det mer; what’s in it for us? Men om vi ska orka och våga göra den här prestigelösa våga-testa-kör-grejen så krävs det en oerhörd grundstruktur. Att ha ett visst mindset kräver en viss struktur.
Från den närliggande Bovieran får skolan ibland besök. Några damer kommer och läser för ettorna. Andra har varit på skolan för att berätta om sina yrkesliv. Det händer att någon besöker skolans restaurang. Öppenhet och samarbete över gränser är något att eftersträva. Alltså får förskolebarn och nior jobba tillsammans om det är en innovationsdag i samband med Nobeldagen eller en relationsdag i samband med Alla hjärtans dag. Ungefär så som Pippi Långstrump hade velat haft det.
Lotta Hejdesten och Christel Lundqvist
