En cykelhandlare i Oregon räddar liv i Helsingborg
Gresham i Oregon, strax öster om Portland, är en stad av ungefär samma storlek som Helsingborg. Här bor Jon Littleford, en entusiast som driver Littleford Bicycles. Jon är en handy man och det är exklusiva cyklar han bygger i liten volym, du får räkna med att hosta upp 25 000 kronor för de billigaste exemplaren. Jon är också något av en uppfinnarjocke. Hans uppfinning Dyna-snap är en vädersäkrad magnetkabelanslutning som tillexempel kan användas för att enkelt avlägsna och montera cykellampor drivna av en dynamo.
I maj 2018 får Jon ett mejl från en utvecklingsingenjör på stadsbyggnadsförvaltningen i Helsingborgs stad. En liten stad långt bort i Sverige vill göra affärer med cykelhandlaren från Oregon.
På förvaltningens drift- och underhållsavdelning har man en massa dagliga uppgifter. Bland annat ska Helsingborgs alla stränder få en daglig tillsyn. Det händer rätt ofta att en livboj plötsligt saknas. Faktiskt kan det hända uppemot 50 gånger om året. Det är ingen som riktigt vet var de tar vägen. Kanske kastas de i vattnet av flanörer som vill se om de flyter. Det här är i alla fall inte bra, av flera olika anledningar. Det tar tid och kraft att få dit nya, men mest är det ju väldigt dumt om någon får bekymmer i vattnet och så finns det ingen livboj.
– Livbojar är en positiv sak. De ger trygghet, de räddar liv. Men de är ju stendumma och dåliga på tillexempel kommunikation. Jag ville hitta ett sätt att koppla upp dem mot Öresundskrafts LoRa-nät, som är ett wifi för uppkopplade prylar. Då skulle de kunna tala om för oss när de försvann. Så slapp entreprenören komma ut till Rydebäck och upptäcka att en var borta, för att åka till lagret på Berga och hämta en ny. Dessutom; om tillsynen skett klockan 8 på morgonen och livbojen försvann klockan 10, då blir det ju lång tid utan att där finns en boj på plats. En boj som kan rädda liv, säger Andreas Hall, utvecklingsingenjören som skickar det där mejlet till Oregon.
– Men det behövdes något enkelt. Ingen skulle behöva skruva och koppla. Det behövdes en magnetkontakt som skulle tåla väder och vind. Och detta var en utmaning. Jag sökte på nätet i dagar innan jag hittade den här killen i Oregon.
Nu är Helsingborgs livbojar inte lika stendumma längre. När magnetkontakten bryts så talar livbojen om att den försvunnit. Den kan också skicka uppgifter om lufttemperatur och luftfuktighet. Lösningen sparar tid, och kan potentiellt rädda liv – evolution i all sin enkelhet för en oansenlig livboj. Och lösningen är så självklar att Andreas Halls initiativ sprider sig över landet. Trygg-Hansas livbojstillverkare Fristad Plast plockar upp idén och vidareutvecklar den så att magnetkontakten blir en fjäderbelastad tryckknapp. På kort tid förses Sveriges badplatser med uppkopplad trygghet. En tysk tidning skriver om initiativet. Andra länder blir intresserade av idén som föddes i Helsingborg.
Andreas Hall är utvecklingsingenjören som inte är någon ingenjör. Han är etnolog och geograf och sitter på en fil kand i etnologi och en magisterexamen i geografi. Dessutom är han musiker och spelar i coverbandet Elite Street Band och syntrockbandet Violet Elegy. Inte urtypen för en ingenjör, kan man lite fördomsfullt tänka.
– Min kandidatuppsats handlade om långliggare på Borstahusens camping. I en ingenjörs värld kan det vara tämligen svart eller vitt. Jag hoppas jag kan bidra med den mjuka gråskalan. Jag utgår från mig själv. Om jag ser en poäng med något så finns det säkert andra som tänkt på samma sak.
När Helsingborg stad för ett par år sedan bestämmer att det är dags att koppla upp så blir den första insatsen en lågt hängande frukt; smarta soptunnor. Där finns det redan ett färdigt system och en färdig produkt. Bara att köpa in och sätta igång. Soptunnorna talar om när de blir fulla och det finns en komprimator i dem som trycker ihop kartonger och annat så att mer får plats. En GPS talar om var de finns när de behöver tömmas. Det finns wifi i dem så att en strandgäst på Gröningen kan sitta och surfa, en del av stadens öppna wifi. Dessutom kan de både prata och rapa.
– Det blir kanske lite roligare att kasta sitt skräp om man får ett tack.
Andreas Halls livbojar blir nästa grej men den finurlige basisten från Glumslöv är inblandad i fler smarta insatser som sparar tid och pengar. När du kör längs Österleden delas vägbanorna av en mittpassage med träd. När de här träden ska vattnas måste TMA-bilar användas. TMA-bilar har ett krockskydd monterat och en LED-tavla baktill som kan visa över 100 olika budskap. TMA-bilar är ett krav vid all bärgning samt däckbyten och andra oförutsedda reparationer utmed rejält trafikerade vägar. Men de kostar. 1500 kronor i timmen per bil. Och det går åt minst två när träden på Österleden ska vattnas.
– Så vi monterade jordfuktighetssensorer vid träden, och kopplade upp sensorerna mot LoRa-nätet. Nu kan vi vattna vid exakt rätt tillfälle istället för att följa ett trubbigt schema och i många fall vattna helt i onödan.
Lite på samma sätt sitter det radardetektorer på undersidan av Österledens broar. För att förstå fiffigheten med dem behöver vi backa bandet till 2013, det året som Andreas Hall kommer till stadsbyggnadsförvaltningen. Skyfallet den sommaren är så kraftigt att man talar om ett hundraårsregn, ett sådant som bara kommer en gång vart 100:e år. Den nybyggda Österleden kantas av sluttningar som inte har hunnit få någon växtlighet att tala om. Regnet får jord och lera att rasa ned på vägen. Leran lägger sig över brunnslock så att vattnet inte kan rinna ner. Därmed kan inte sensorerna i brunnarna tala om att det håller på att gå åt pipsvängen. Översvämningarna blir massiva, flera bilar fastnar i vattenmassorna.
– Nu får vi veta om det står två centimeter vatten på vägbanan. Då kan vi åka ut och rensa och undvika att samma sak inträffar igen.
Nästa klurighet jobbar Andreas Hall med hösten 2019. När han tar bussen från bostaden in till jobbet i Helsingborg har det blivit vintertid och så mörka eftermiddagar att man hade kunnat jaga älg med dem. Andreas Hall står i den väderskyddade busskuren och undrar om chauffören kommer att kunna se honom huttra i mörket. Så varför inte göra som när du går ut genom självscanningen på Ica Maxi på Råå? Där lyser glasportarna i lätt rött tills du scannar kvittot. Då blir dörrarna gröna och du kan gå ut. Nu kan busschauförren med glatt humör veta om att det står en Andreas och väntar på honom i väderskyddet. En närvarosensor tänder en list i taket som ger ifrån sig ett behagligt grönt ljust.
– Man utgår från det egna behovet och sen gör man som när man gör musik: Steal with pride! Och sen delar vi med oss. Alla lösningar som vi kommer på ger vi gärna bort till andra kommuner. Det finns utvecklig i det. Då får vi också ta del av smarta lösningar som andra kommer på.
