Omar El-Malli: ”Jag vill visa att vi inte behöver flytta härifrån”

Omar El-Malli växte upp på Söder och brinner för Söders framtid. Fram till årsskiftet var han Helsingborg Citys första cityledare på Söder. Han har examen i kriminologi och statsvetenskap. I januari börjar han sin nya tjänst på Fryshuset på Gåsebäck.

HEJ HELSINGBORGARE!
Ett kort samtal med en person som bor eller verkar i Helsingborg.

Varför gillar du Söder?

– Jag är från Söder och har bott här hela mitt liv, förutom när jag pluggade i Lund. Jag har lekt på Gustav Adolfsskolan, spelat fotboll med de äldre på fotbollsplanen utanför. Det är som att Söder är en del av mig. Jag vet att jag kommer behöva flytta någon gång, för att uppnå mina mål i livet. Men med min ena lillebror har jag pratat om att vår lägenhet alltid ska vara kvar, även om vi inte bor där, lite som ett sommarhus. Det hade gjort ont att känna att jag flyttat för alltid. När jag började studera sa alla att jag behövde flytta härifrån för att det inte var en bra miljö att lyckas med studierna i. Det var ett tufft beslut, men jag flyttade härifrån några år innan jag kom tillbaka. För mig är det väldigt viktigt att vara kvar, alla förebilder jag hade när jag var barn, alla som jag såg upp till och som lyckades, som blev läkare och ingenjörer och affärsmän, de flyttade från Söder. De enda som var kvar var de som inte kunde flytta. Den attityden vill jag förändra. Jag vill visa att vi kan förändra tillsammans, att vi inte behöver flytta härifrån.

Hur var din uppväxt på Söder?

– Vi kom från många olika länder, man lekte med svenska och albanska och somaliska och indiska barn på gården. Det var människor från alla hörn. Vi brukade spela fotboll på vår gård. Efter matcherna diskuterade vi de olika kulturerna och språken. Det var vackert. När man är barn vet man inte så mycket om det där med rasism och hat, man programmeras att älska varandra. Sen kom det negativa. När vi ville gå till fotbollsplanen fanns det dåligt inflytande. De ville att vi skulle göra olika saker. Vi var lätta byten, vi ville tjäna pengar och det var lätt att manipulera oss när de kom med fina klockor och dyra bilar. Alla kunde inte hålla emot. Många av mina vänner fick en sorglig uppväxt, de blev mördade eller sitter inne. Jag ser att de ångrar misstagen de gjorde när de var 16 eller 17 år nu när de har hittat sin kärlek och vill börja jobba, de är inga onda människor. Men de är stigmatiserade. Det är saker jag behövt handskas med själv, när jag går på vänners begravningar. Man känner skuldkänslor, att jag borde ha tvingat dem att studera med mig och följa med mig.

Har du några nyårslöften?

– Jag har lovat att tänka mer på mig själv. Jag vill hjälpa andra jättemycket, men jag måste lära mig att säga nej och inse att jag inte kan rädda hela världen. Det kan göra väldigt ont när man inte klarar allting, och den känslan vill jag inte ska förstöra min karriär. En annan sak är att träna mer. Det är mitt nyårslöfte varje år och jag klarade det bra det här året, men när det blir kallt ute i oktober-november ger jag upp. Det får jag träna på mer det här året.