Tiden före bostadsområdet

Området som idag utgör stadsdelarna Drottninghög, Dalhem och Fredriksdal tillhörde tidigare Filborna by. Men människor har bott här ännu längre tillbaka. Bostadsområdet har nämligen fått sitt namn efter en gravhög, Drottninghögen, troligen från bronsåldern.

Drottninghög har fått sitt namn efter en gravhög från bronsåldern som låg på den plats som idag utgör korsningen mellan Drottninghögsvägen och Rökullagatan. Rökullagatan har fått sitt namn från en järnhaltig källa som en gång fanns i området. På en karta från 1700-talet benämns området Rökilla. Rö kan härledas till färgen röd, eftersom jorden i området var järnrik och därmed rödfärgad och killa betyder källa.

Området som idag utgör stadsdelarna Drottninghög, Dalhem och Fredriksdal tillhörde tidigare Filborna by. Länge användes det område som sedan blev Drottninghög till betesmark för djuren och först i början av 1800-talet började bönderna odla marken. En av byns gårdar låg intill den gamla gravhögen och fick därför namnet Drottninghögsgården.

Till Drottninghögsgården hörde stora fruktodlingar. Man odlade mest äppelsorten cox orange men även plommon och päron. En del av fruktträden står fortfarande kvar.

https://media.helsingborg.se/uploads/networks/1/2014/02/tema_1_2_kjell_kjellberg.jpg

Det första minnet jag har av Drottninghög, det var fruktträdgårdarna som låg där. Man körde ju från Brohusen och upp till Filborna, så låg där en massa fruktträd på höger sida. Och det var Drottninghög.

En morgon när jag hade satt hästen för harven och körde ifrån Fredriksdal, så stod där några gubbar, en fyra-fem stycken och en grävmaskin. Dom stod där och stod i vägen för mig när jag kom körande och spikade ner träpinnar där för att planera en väg. Och jag stannade ju och frågade:
”Vad håller ni på med här?”
Där fanns ju ingen rimlig anledning ens till att dom skulle vara där. Så sade dom:
”Ja, vi håller på och planerar en väg.”
”En väg?”, sa jag, ”Vem skall den vara till… kaninerna.  Här finns ju inte…”
Jag vände mig om och tittade, så sade jag:
”Kan ni peka ut ett enda ställe här som skulle behöva en väg? Där finns inte så mycket som ett tält ens.” Det fanns absolut ingenting, och så skulle dom göra en väg. Jag tänkte, det var någon ny i Rådhuset som har fått hjärnblödning. Det vore ju helt vansinne.
Kjell Kjellberg född 1925

Bilderna på den här sidan är skyddade enligt upphovsrätten.