Alexander

Alexander Bergdahl jobbar som biblioteksassistent på Helsingborgs bibliotek.

Vad gör en biblioteksassistent?

– Jag kan bara tala för mig själv, eftersom jag själv aldrig fått riktigt grepp om vad som generellt ingår i yrkestiteln. På biblioteken i Helsingborg är jag ansvarig för tekniken, såväl personalens datorer och telefoner som den utåtriktade tekniken i form av projektorer, högtalare och liknande. Jag sitter också med i arbetsgrupper som har hand om bibliotekens sociala medier och programverksamhet, och jag är en av fyra i en webbgrupp som är administratörer för Familjen Helsingborgs biblioteks hemsida. Och jag har naturligtvis schemalagda arbetspass i bibliotekets olika diskar, i nuläget främst på stadsbiblioteket.

Varför valde du det här yrket?

– Ja, vem valde vem egentligen… Jag kommer från bokhandeln ursprungligen och jobbade där från 2004 till 2010 då jag sa upp mig efter att jag provat på att vara butikschef ett år. Jag ville emellertid fortsätta jobba med böcker och kontaktade därför biblioteket utan att egentligen ha koll på vad biblioteken gjorde utöver att tillhandahålla just böcker. Det var som att en ny värld öppnade sig. Det som överraskade mig mest var hur oändligt mycket biblioteken gör utöver den rena läsinspirationen.

Hur har din yrkesresa sett ut?

– Efter gymnasiet hade jag som många andra ingen aning om vad jag skulle göra. Jag jobbade i leksaksaffär, på biograf och på ett lager med bilfjädrar innan jag hittade rätt i form av bokhandeln. Under sex år i fyra olika affärer hade jag superroligt, både med kunder och personal. När jag sedan valde att gå vidare till något annat tog jag med mig allt jag gjort men jag ville göra det på ett annat sätt. Innan jag började på biblioteket visste jag inte om det var något för mig. Idag kan jag knappt tänka mig någon annan arbetsplats.

Vilken utbildning kan man gå för att jobba med det du gör?

– Bibliotekarierna går en bibliotekarieutbildning. Men vi har många olika kompetenser och styrkor på biblioteket, allt för att uppfylla omvärldens krav och önskemål. Själv har jag bara gymnasieutbildningen bakom mig, förstärkt av mitt inre driv.

Kan du berätta om något kul/utmanande/intressant som är på gång hos er just nu?

– Just nu försöker vi jobba utefter förutsättningarna och i vissa fall begränsningarna som covid-19 medfört. Vi har inte haft stängt utan kört på hela tiden, men med ett delvis nytt sätt att arbeta. Tekniken har nog aldrig varit viktigare än idag, eftersom kraven på att kunna mötas utan att träffas fysiskt aldrig varit större. Det ser jag som den största och mest spännande utmaningen just nu, att möjliggöra olika former av digitala möten utan att förringa fysiska möten såklart. Digitala möten kan aldrig ersätta fysiska, men de kan vara ett enastående fint komplement för den som av olika skäl inte kan ta sig till fysiska platser. Aldrig tidigare har vi kunnat sitta hemma på soffan i Helsingborg och med hjälp av en dator och kanske ett par Virtual Reality-glasögon promenera runt på Sydneys gator. Aldrig tidigare har vi kunnat prata hur länge som helst med kompisen i London utan att det kostar skjortan, samtidigt som vi inte bara hör utan också ser varandra. Det är det finaste med tekniken, den bygger broar. Just nu är en fantastisk tid att leva.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Det kan låta klyschigt, men det är tveklöst kollegorna. Jag har ynnesten att få jobba med massor av olika människor som jag verkligen trivs med att få vara i närheten av. Detta betyder inte att jag måste vara bästa vän med alla, men vi har en öppenhet och en samkänsla på biblioteket som är speciell. Jag har inte upplevt den på någon annan arbetsplats. Även en riktigt dålig dag blir ok när man får vara omgiven av folk man trivs med. Det är en lyx.

Vad har du för utmaningar?

– Att få det tekniska att snurra. Jag är nyfiken som attans, och önskar ibland att jag hade större befogenheter än vad jag har att utveckla bibliotekens digitala resa. Men jag gör det jag kan med det jag har och försöker tänja på gränserna hela tiden. När något kör ihop sig och verkar svårlöst så svär jag lite innanför västen men försöker sedan lösa problemet. Jag jobbar helt prestigelöst och vill bara våra besökares väl, och oftast blir det rätt bra så.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

– Ingen dag är den andra lik, så jag jobbar uteslutande enligt devisen som John Cleeses misslyckade strumprånare myntade i tv-serien Monty Pythons Flying Circus: ”Adopt, adapt and improve”.

Finns det något mer du vill berätta?

– Med åldern har jag lärt mig att inte slåss mot väderkvarnar. Jag står fortfarande alltid rakryggat upp för det jag tror på, men när jag var yngre kastade jag mig in i betydligt fler fighter än vad jag gör idag. Det var ofta dränerande rent energimässigt och något jag önskar jag lärt mig undvika tidigare i livet. Lägg kraften på det som verkligen betyder något. På det som lyfter dig. Det andra får andra ta hand om. Det är mitt bästa råd till någon. Inte minst till mig själv.