Ida och Sandra

Ida Brandt och Sandra Broström arbetar som anhörigstrateg respektive anhörigsamordnare på vård- och omsorgsförvaltningen.

Ida, vad gör en anhörigstrateg?

– Jag arbetar på olika sätt med frågor som rör anhörigstöd på en strategisk nivå. Det kan bland annat handla om att informera om och lyfta anhörigas perspektiv i och utanför förvaltningen, att ansvara för den strategiska planen som förvaltningen tagit fram och som ska revideras årligen, att arbeta förvaltningsövergripande med att höja kompetensen kring anhörigskap/anhörigstöd och att stödja verksamheterna med att implementera ett anhörigperspektiv. Det kan också handla om att kartlägga nya behov hos anhöriga och därefter vidareutveckla verksamheten samt att ingå i nätverk med både interna och externa aktörer, nationellt och regionalt. Det ingår också i mitt uppdrag att omvärldsbevaka och följa den nationella utvecklingen inom anhörigfrågor och att utveckla samverkan med föreningar och andra samarbetspartners.

Sandra, vad gör en anhörigsamordnare?

– Anhörigsamordnare har i huvudsak ansvar för det operativa stödet men arbetar även med strategiska frågor. I det operativa arbetet ingår att planera, genomföra och utvärdera det direkta stödet till anhöriga, så som föreläsningar, telefonrådgivning, självhjälpsgrupper, hälsofrämjande aktiviteter och det digitala anhörigstödet. Andra kommuner väljer att använda titlar som anhörigkonsulent, anhörigstödjare och så vidare när det handlar om att arbeta med anhörigstödet. Som vi alla vet har kärt barn många namn.

Varför valde du det här yrket?

Ida:
– Jag tror att jag redan som barn visste att jag skulle hamna inom vården. På gymnasiet läste jag vård- och omsorgslinjen med tanken att bli sjuksköterska. Något hände dock under de åren jag arbetade som undersköterska på ett särskilt boende. Jag insåg att det inte var sjuksköterska jag ville bli utan mer arbeta med att påverka omsorgen kring och för de sjuka och äldre. Jag valde därför att läsa social omsorgslinjen (motsvarande socionomprogrammet) på högskolan i Kristianstad. Något jag inte ångrat!

Sandra:
– Jag valde detta yrke då jag länge varit nyfiken på anhörigområdet inom socialt arbete. Det är ett perspektiv som man lätt tappar när man själv arbetar med den närstående som den primära kontakten. Genom att lyfta och stärka de anhöriga till den som är exempelvis långvarigt sjuk, ökar chansen att samtliga får en förbättrad livskvalité och ork.

Hur har din yrkesresa sett ut?

Ida:
– På gymnasiet läste jag till undersköterska och jobbade sedan i cirka två år på ett särskilt boende hemma i Göteborg innan jag flyttade till Kristianstad för studier på Kristianstads högskola. På ”sommarloven” arbetade jag bland annat som personlig assistent på Furuboda folkhögskola. Mitt examenarbete under studietiden skrev jag om anhörigvårdare, så redan där hade ett intresse kring dessa frågor väckts. När jag var färdigutbildad 2003 fick jag jobb i Åstorps kommun som biståndshandläggare och fram till 2018 arbetade jag med myndighetsfrågor gällande LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), SOL (socialtjänstlagen) och kommunpsykiatrin i Åstorp, Göteborg och i Bjuvs kommun. Under åren växte mitt intresse för anhörigfrågor mer och mer och jag kände att jag skulle vilja ha tiden att sitta ner och prata med både den sjuke men också med de anhöriga på ett djupare plan än vad jag kunde som handläggare. En tjänst på ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) kom ut och jag sökte den. Under fyra år arbetade jag med palliativ vård (vård i livets slutskede) med patienter och dess anhöriga. De anhöriga kunde vara allt från en treårig flicka som skulle mista sin mamma till en äldre person som skulle förlora sin livskamrat, vän och/eller granne. Jag var med och tog fram arbetssätt för hur man skulle jobba med barn som anhöriga samt ordnade olika grupper och föreläsningar för anhöriga.

Mitt engagemang för anhörigfrågor och möjligheten att påverka och belysa anhörigperspektivet är något som ligger mig varmt om hjärtat så när tjänsten som anhörigstrateg kom ut kände jag direkt att jag ville söka den. Är så glad för mitt jobb idag och känner just nu att jag har världens bästa arbete!

Sandra:
– Innan jag utbildade mig till beteendevetare (inriktning sociologi) samt socionom vid Lunds universitet, arbetade jag alltid inom serviceyrket och där väcktes intresset för att göra den enskildes livssituation bättre till liv. Efter att jag tagit examen som socionom, började jag arbeta på arbetsmarknadsförvaltningen som socialsekreterare under lite mer än 6 år. Min målgrupp var de med missbruk och/eller psykisk- och fysisk ohälsa och detta är en ovärderlig erfarenhet jag bär med mig in i rollen som anhörigsamordnare. Både när det gäller vikten av att se individen som sitter framför en, men även hur viktigt det är med samverkan. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något tillsammans. Jag arbetade även under en period som områdesutvecklare och återigen var vikten av samverkan avgörande, både internt men även externt.

Vilken utbildning kan man gå för att jobba med det du gör?

Ida:
– Jag tror det är bra om man är socionom, beteendevetare och/eller hälso- och sjukvårdsutbildad.

Sandra:
– Vi samverkar mycket med andra kommuner och har sett att andra kategorier som arbetar med detta är undersköterskor, sjuksköterskor, beteendevetare, personalvetare och så vidare. Det beror helt enkelt på vad kommunen kräver när de lägger ut en annons.

Kan ni berätta om något kul/utmanande/intressant som är på gång hos er just nu?

– Vårt största projekt just nu är att implementera anhörigombud i vår verksamhet. Vård- och omsorgsförvaltningen beslutade den 20 januari 2022 att anta en strategisk plan för anhörigstöd i Helsingborgs stad, detta bland annat för att ett anhörigperspektiv ska genomsyra hela förvaltningen.. Meningen med anhörigombud är att dessa ska vara ambassadörer och sprida kunskap om anhörigstöd och anhörigfrågor på just sin arbetsplats.

En utmaning är att nå ut till stadens anhöriga. Vi jobbar mycket med marknadsföring och att tillsammans med kommunikationsavdelningen hitta kanaler för att göra anhörigstödet mer synligt.

Programmet för våren 2023 börjar också växa fram. Vi försöker hitta intressanta föreläsare, utbildningar och aktiviteter som skall passa stadens anhöriga. Det är utmanande att hitta programpunkter som riktar sig till en bred publik.

Vad är det bästa med ert jobb?

– Att få stötta och hjälpa anhöriga i deras vardag så att de orkar lite till. Att få samverka med så många olika verksamheter och personer, allt för att tillsammans utveckla stödet till våra anhöriga i staden. Att få lov att vara en del i att lyfta upp och belysa anhörigperspektivet i vår egen förvaltning är också väldigt roligt och utmanande. Vi tycker utvecklingsresan inom anhörigstödet på vård- och omsorg är spännande och vi är glada att få vara en del av den.

Vad har ni för utmaningar?

– Vi har svårt att nå ut till de anhöriga vi riktar oss till i staden. Det är en utmaning att få folk till de evenemang vi anordnar. Också svårt att få frivilliga och volontärer som kan tänka sig att ställa upp och vara aktiva i vår verksamhet.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

– Vi brukar sitta en stund på morgonen och gå igenom dagen. Uppdatera oss på vad som ska göras och vad vi har inbokat. Sedan finns det ofta några mail som skall svaras på och telefonsamtal att ringa. Oftast har vi något/några möten inplanerade. Det kan handla om allt från att träffa Röda korset, kyrkan, socialförvaltningen och/eller kommunikationsavdelningen. Vi försöker vara ute på APT och andra möten för att prata kring anhörigstödet samt försöker knyta nya kontakter inom frivilligorganisation och föreningsliv.

Vad ser ni för möjligheter att utvecklas i Helsingborgs stad?

– Det finns alltid möjlighet att gå kurser och utbildningar och på så sätt vidareutbilda sig. Sedan kan man ju alltid lyssna på bra föreläsningar som olika organisationer/verksamheter anordnar för att utvecklas.

Finns det något mer ni vill berätta?

– Enligt lagen ska alla kommuner erbjuda anhörigstöd. Enligt 5 kapitlet 10 paragrafen i Socialtjänstlagen (SoL) är kommunen skyldig att erbjuda olika former av stöd åt anhöriga som vårdar sina nära.

Den målgrupp vi arbetar mot här på vård- och omsorg är de anhöriga som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som anhöriga som stödjer en närstående som har funktionshinder.

Anhörigstöd är en viktig fråga för samhället och syftet med stödet till anhöriga är framförallt att minska deras fysiska, psykiska och sociala belastning. Målet är att den anhöriga genom stödet kanske kan få en förbättrad livssituation samtidigt som risken att själv drabbas av ohälsa minskar.