Därför rensar vi bort vresrosor från stränderna

Varje år, tidig vår, rensar vi bort framför allt vresrosbuskage från några av stränderna i Helsingborg. Det gör vi för att förbättra tillgängligheten till stranden och återställa strandfloran med ökad biologisk mångfald, genom att låta växter som vresrosen trängt undan möjligheten att återhämta sig. Genom att gräva upp buskagen och vända upp och ner på dem, får vi upp sand med högre pH-värde vilket gynnar strandängens flora.

Arbetet på varje plats brukar ta ungefär en till två veckor. En grävmaskin kör in stranden och vänder ner vresrosorna på tre meters djup. Du som bor i närheten bör inte påverkas i någon större utsträckning av arbetet. Sandflykt, det vill säga att vinden flyttar sanden, är vanligt de första månaderna, innan stranden har stabiliserat sig.

Sandflykt kan också förekomma de första ett till två åren innan dyngräs etablerats, vilket på sikt dock binder sand bättre än vresros. Vi kommer alltid att ha viss sandflykt på våra stränder, eftersom den nedre delen av stranden alltid kommer att ha öppen sand.

Vresrosen sprider sig kraftigt i många sanddynsområden och konkurrerar då ut naturtypens karaktäristiska värmegynnande flora, vilda bin, fjärilar och andra insekter som är beroende av den specifika floran samt lättgrävd sand för sina bohålor. Detsamma gäller fåglar som använder de öppna ytorna som jaktmarker

Vresrosen bidrar också till att områden växer igen, något som drabbat kustområden och deras biologiska mångfald, bland annat pollinerande insekter. Det finns flera studier som visar på problemen med vresros i dynmiljöer till exempel i Sverige och Danmark, samt flera internationella studier.

Sedan 15 maj 2026 gäller en nationell förteckning om invasiva arter. Där finns vresrosen med. Statliga myndigheter, kommuner och regioner är skyldiga att bekämpa dessa arter. Helsingborgs stad ansvarar för bekämpningen på kommunal mark. (Du som privat markägare är inte skyldig att utrota dem, men ska förhindra att de sprids från din mark.)

Det är riktigt att vresrosorna binder sand väl och därmed förhindrar sandflykt. Det är en av anledningarna till att de blev en populär växt längs kusterna i början av 1900-talet. Men det finns andra växter som också har förmågan att hålla sanden på plats, om de får chansen. Tidigare projekt visar att sanddynbildning fungerar utmärkt med dyngräs (strandråg och sandrör) som gynnas om vresrosen tas bort. I både Helsingborg och i grannkommuner ser vi tydligt att på många håll kommer dyngräset snabbt tillbaka där vresrosor tagits bort, ofta redan nästa år. Den kan även ersättas av andra vackra växter som marviol.

Vresrosor är en invasiv art, vilket innebär att de breder ut sig, konkurrerar ut och tränger undan andra värdefulla växter och insekter. Så fort vi gräver bort vresrosorna får andra växter som dyngräs och marviol möjlighet att återhämta sig snabbt, redan efter två månader kan vi se återväxt. Därför låter vi naturen ha sin gång och har inte ersatt med andra växter eftersom floran återuppstår med önskvärda växter på ett naturligt sätt. Vi gör en bedömning från plats till plats och har på någon plats tillsatt pilestaket för att återskapa det lä som kan påverkas när vresrosorna tas bort.

Många ser vresrosor som en naturlig del av floran som alltid funnits där. Men på många platser i Helsingborg planterades den in så sent som på 30- och 40-talen. Vresrosen togs in till Europa och Nordamerika för sin resistens mot sjukdomar, goda egenskaper i förädling och för att den klarar salta miljöer och binder sand väl. Först senare konstaterades att det många nackdelar med vresrosen, ett faktum som stöds av flera studier på senare år.

Vresrosor har bekämpats i Helsingborg i nästan tio år. Metoden bygger på erfarenheter och utfall från EU-projektet Sandlife som pågick mellan 2012 och 2018. Deltagare i det projektet var länsstyrelserna i Skåne, Kalmar och Halland, Lunds universitet, Kristianstad Vattenrike, stiftelsen Skånska Landskap samt ett antal kommuner i respektive län. I Skåne genomfördes insatser i 16 områden i projektets regi. Syftet var att restaurera ett myllrande växt- och djurliv i de sydsvenska sandmarkerna. Metoderna som användes för restaurering var väl beprövade och har följts upp genom att mäta påverkan och effekter av åtgärderna. Arbetssätt och erfarenheter från det projektet har varit en förebild för flera kommuner – och länder – som numera arbetar med bekämpning av vresrosor på liknande sätt.

Inventeringar som gjorts av bland annat Lunds universitet visar att röjningar av igenväxningsvegetation snabbt gynnar strandens unika miljöer, samtidigt som dyngräs, som sandrör och strandråg, axlar rollen som sandbindare. De binder vindburen sand som växer till böljande dyner. Under de första ett till två åren ger borttagning av vresrosor dock ofta ökad sandflykt till dess att dyngräs etablerats, vilket binder sand bättre än vresros på sikt. Risken att borttagning av vresrosor leder till ökad erosion orsakad av vågor är däremot minimal, då ingen vegetation står emot vågornas krafter. För vågerosion gäller det att stranden har tillräckligt med sand.

Sedan vi påbörjade arbetet med bekämpning av vresrosor har vi arbetat systematiskt område för område, längs hela stranden från norr till söder. Vi har prioriterat de områden där vresrosorna har varit mest utbredda och där vi ser att våra insatser ger störst effekter för att återhämta stranden och kontakten med havet, samt återställa växtlighet och biologisk mångfald.

Vi började medvetet gräva långt från bebyggelse så vi var säkra på en metod som dels fungerade, dels skulle störa boende så lite som möjligt.

De norra delarna har varit mest utsatta och därför har vi gjort stora insatser i till exempel Laröd, Hittarp, Domsten och Grå Läge, men även Örby ängar i söder. Vi har även genomfört åtgärder längs Skåneleden som gör att man numera får tillgång till och kontakt med havet som man inte haft tidigare.

De platser vi valt hittills är där spridningen varit omfattande och där vi kan ta bort dem på ett väldigt kostnadseffektivt sätt.

Vresrosen sprider sig inte bara med utlöpare, utan också med hjälp av sina frön. Därför kan vi inte låta vissa stränder ha kvar sina vresrosor.

Vresrosor är en växt som är älskad av många och det är fullt förståeligt att många är rädda om att vi minskar kvaliteten längs kusten när vi tar bort den. Därför är det viktigt att förklara vilka skadliga effekter vresrosen kan ha på sin närmiljö som vi måste hantera. Syftet är att återskapa de fina kvaliteter som finns på respektive strand genom att förbättra tillgängligheten till stranden, som på vissa platser har varit helt igenväxt, och närheten till havet. Vi vill även återställa strandfloran med ökad biologisk mångfald, genom att låta växter som vresrosen trängt undan möjligheten att återhämta sig.

Vi får en del reaktioner, främst från boende i närheten av våra åtgärder, inför en uppgrävning av vresrosbuskar – både positiva och negativa – men när åtgärderna är genomförda och effekterna blir synliga uteblir reaktionerna nästan uteslutande positiva.

Invasiva arter kan orsaka allvarlig skada för ekosystem, infrastruktur eller människors hälsa vilket kan medföra stora kostnader för samhället. Invasiva främmande arter förökar sig ofta effektivt och växer snabbt, vilket kan orsaka att inhemska arter dör ut och att ekosystem rubbas. Därmed utgör de ett stort hot mot biologisk mångfald. Helsingborgs stad har arbetat systematiskt med frågan under många år och legat i framkant genom att både söka ekonomiska medel och avsätta egna medel.

Vresrosen är inte den enda invasiva arten Helsingborgs stad bekämpar, det finns flera invasiva arter vi hanterar. Det gäller att hålla i för att stävja spridningen och görs det uppehåll i arbetet kan det ta flera år att återuppnå samma nivå igen.

Vresrosen är vacker, har en underbar doft och ger både lä och dämpar ljud. Den är därför älskad och uppskattad av många som besöker våra stränder.

Men det inte bara den biologiska mångfalden som gynnas av åtgärderna vi gör. På de platser vi har grävt bort vresrosen har också stadens invånare fått tillbaka sin strand. I Domstens norra del kan du till exempel både nå och se havet igen. Vid Domsten hamn kan du snart gå över dynerna, Hittarpsrevet har åter blivit en rik dynmiljö och Pålsjö och Vikingstrand har blivit nya badstränder.