”Man tror att familjehem är en hemmafru på landet”

En bullbakande, äldre hemmafru med sjalett som försöker hålla reda på skarorna av barn som klättrar och kryper på väggar och golv. På gårdsplanen sprätter höns och i stallet ska korna mjölkas. Ja, det är vad många ser framför sig. Cajsa skrattar åt bilden av familjehem. Hon är 26 år, yrkesarbetar och har två barn: ett biologiskt och ett familjehemsbarn.

– Men jag delar egentligen inte upp dem så. Jag har två barn och det kommer jag ha hela livet oavsett vad som händer, säger hon.

När Cajsa flyttat hemifrån började hennes mamma jobba som jourhem*. Varje gång Cajsa kom på besök var det något nytt barn där i väntan på placering i familjehem.

–  Det var naturligt för oss med ett öppet hem och barnen blev en del av familjen även om vissa stannade kortare tid. För några år sedan fick mamma hand om en jättefin pojke. Det var någonting med honom. Det sa liksom bara klick.

Cajsas man Sean är från England, från de ruffare delarna av London. Han flyttade till Sverige som 13-åring tillsammans med sin pappa och upplevde svenskarna som lite bortskämda.

–   Det är inte alla som föds med guldsked i munnen. Hade inte min pappa hittat kärleken i Sverige och flyttat hit vet jag inte hur de gått – många av mina barndomsvänner har hamnat snett och jag vet hur tufft det kan vara. Men det kan också bli bra – om man får rätt förutsättningar, säger Sean.

Både Sean och Cajsa har velat göra en insats och framför allt Sean hade pratat om att han tyckte de skulle bli familjehem. När de träffade pojken hos Cajsas mamma kom diskussionerna igång igen.

–  Jag tyckte att vi kunde bli familjehem längre fram när våra egna barn vuxit upp, som jag var van vid hemifrån. Men så började jag fundera. Vår biologiske son var sex månader då. Det kanske inte var så dumt att ta emot ett familjehemsbarn medan vår egen var liten. Då skulle det bli naturligt för alla, säger Cajsa.

Livet händer och Cajsa och Sean agerade. De anmälde sitt intresse hos socialförvaltningen och utredningen satte igång i slutet av maj 2019.

–  Handläggarna var tveksamma till att vi var så unga och kommenterade det. Men sen kom vi hela tiden vidare i processen och, ja – jag tror inte det handlar om ålder utan om mognad, rätt förutsättningar och inställning helt enkelt.

I början av 2020 fick de hem den nu tioåriga pojken, som de hållit kontakten med hela tiden, och som nu alltså fått en bonuslillebror. Hur går det då?

– Det går väldigt bra med båda två. Vi har också fantastiska socialhandläggare – Marie och Sara – till vår hjälp. Det är bara att lyfta luren så finns de där som stöd. Det behöver inte vara något stort; ibland kan det räcka att lufta tankar och få en bekräftelse på att man är på rätt väg. De är ju vana vid barn med lite ryggsäck. Att bara höra ”det där är en vanlig grej” gör att vi slappnar av och kan vara trygga i vår föräldraroll.

Förutom möjligheten att ringa upp får Cajsa och Sean regelbundna besök från sina socialhandläggare och de lägger tillsammans upp en plan för vilket stöd man vill och kan få. Ett familjehemsplacerat barn får dessutom ett helt nytt nätverk runt sig.

– Det är släkt, familj och vänner. Alla sluter upp runt oss och många kommenterar att det tycker det är en så bra sak vi gör och att de egentligen kanske själva skulle vilja… men så stannar det vid en tanke. Jag skulle rekommendera alla som funderar det minsta att läsa på och höra av sig till socialförvaltningen som ett första steg.

Ett jourhem är ett tillfälligt hem för de barn som omhändertas akut i väntan på att få plats i ett familjehem (eller på att återvända till den ursprungliga familjen om situationen klaras upp). En del stannar bara några veckor, andra flera månader i väntan på rätt matchning av familjehem.

Att bli familjehem betyder inte att man måste kunna allt från början. Det är en process och stöd finns under hela tiden. Först görs en utredning för att se till att de krav som ställs är uppfyllda, därefter följer kontaktpersoner från socialförvaltningen det nyblivna familjehemmet med samtal och besök efter en plan man gemensamt tar fram. Alla familjehem erbjuds utbildningar – några är obligatoriska, andra är frivilliga. Det finns också resurser som jourtelefon, föreläsningar och ett nätverk av andra familjehem för stöd och utbyte.

Har du frågor eller är intresserad av att veta mer? Kontakta familjehemsenheten, mejla eller ring någon av oss. Du hittar våra e-postadresser och telefonnummer högst upp på sidan, eller längst ned om du besöker sidan i mobil.

Ansök om att bli familjehemsförälder.

Text: Pernilla Gudmundsson

Foto: Privat