James har vuxit upp i familjehem

När James var sju år placerades han för första gången i ett familjehem. Hans biologiska pappa var frånvarande och hans biologiska mamma psykiskt sjuk. Idag är James en teknikintresserad gymnasist som gillar att cykelträna på landsvägen, spela dator och umgås med kompisar.

Familjehem kan rädda liv och utan sin fostermamma Bitte och hennes barn Simon och Anna, som han sedan länge kallar för mamma, bror och syster, hade James inte mått så bra som han gör idag. Det är han övertygad om.

– Hos familjen Larsson fick jag vara barn. Det fick jag inte hemma i min biologiska familj. Där skötte jag och mina syskon det mesta själva: vi diskade, lagade mat, dammsög och handlade, berättar James när vi träffas på ett kafé i centrala Helsingborg .

Först stödfamilj, sedan familjehem

Redan som ettåring fick han komma till Bitte och hennes familj en helg i månaden. De fungerade då som stödfamilj. James biologiska pappa tog inte sitt föräldraansvar och hans biologiska mamma satte som en följd av sin sjukdom sig själv i första rummet.
– Jag hade knappt några leksaker eftersom hon var rädd för att snubbla på dem. En gång fick jag en brandbil, men den tjöt för mycket och drog för mycket batteri.

Tiden hos stödfamiljen ökade för varje år och sju år gammal flyttade James hem till sin stödfamilj som i och med det istället fick ett uppdrag som familjehem. Allt fungerade bra, men efter kort tid var James, av skäl som han fortfarande har svårt att förstå, tvungen att lämna familjehemmet för ett annat.

Ny familj igen

– Både jag och familjen var förtvivlade. Men soc gick på en annan linje än vi. Jag blev placerad i en ny familj och glömde nästan bort Bitte och mina syskon efter ett tag.

Det nya familjehemmet låg på landsbygden i en annan kommun.

– Själv märkte jag inte direkt vad det var som inte funkade i den andra familjen. Men som jag förstår det nu var felet att föräldrarna aldrig hittade på något med oss barn. Vi var mest inomhus och tittade på tv, säger James. När jag skulle gå och lägga mig hade de tajmat tv:n och de sa inte godnatt.

Bitte hade sparat alla leksaker

Efter ett par år märkte socialtjänsten att det inte stod helt rätt till och började planera för att James skulle få flytta tillbaka till Bitte som han åter hade börjat träffa på helgerna.

Elva år gammal och tillbaka hos Bitte var det som om han aldrig hade flyttat därifrån. Hans rum fanns kvar och familjen hade sparat alla leksaker han aldrig fått komma och hämta.
– De hade till och med sparat ett par byxor som jag använt jättemycket, och ett par skor som jag hade som liten och stortrivdes med.

Idag är James 16 år, går tekniska programmet på gymnasiet och har siktet inställt på att bli civilingenjör. Han gör ett lugnt och moget intryck. Familjehemmet har räddat hans liv, säger han, men han har också blivit hjälpt av att bearbeta sina barndomserfarenheter i terapisamtal och i stödgrupper för familjehemsbarn.

Har du några tips till familjer som funderar på att bli familjehem?

– Behandla varje barn som ditt eget barn, gör ingen skillnad på biologiska barn och fosterbarn.

Vad vill du säga till andra barn och ungdomar som blir placerade i familjehem?

– Var inte rädd för att säga ifrån om du inte trivs i ditt familjehem. Trivs du inte har du rätt att byta.