Så arbetar vi för att rädda lokalt hotade arter

Många växter och djur har försvunnit, eller håller på att försvinna på grund av oss människor. Det upprör och engagerar många, även oss inom Helsingborg stad. Därför arbetar vi med att försöka rädda sådana växter som det bara finns kvar några få individer av innan de helt försvinner! Dör de så försvinner alla de lokala anpassningar som finns i deras gener för alltid.

Vi samlar försiktigt in frön från hotade bestånd i det vilda. Fröna tas in till Fredriksdals trädgårdar och odlas upp till små plantor. När de är tillräckligt stora planterar vi ut dem i utvalda naturreservat som sköts av Stadsbyggnadsförvaltningen. Först och främst vid den plats de samlades in för att förstärka den lokala populationen, men också i lämpliga närområden, oftast i naturreservat. Exempel på arter som uppodlats med av lokala fröer och satts ut är skogsklocka, ängsskära, slåtterfibbla och martorn. På gång är också kustruta, krissla och axveronika med frökälla från Örby ängar.

Varför är det då så viktigt att bevara lokala anpassningar? Jo, för att en växt på bästa sätt ska överleva och föröka sig just där den finns så har den anpassat sig för platsen. Det sker ofta långsamt, över hundratals och ibland tusentals år. Om anpassningen blir stor uppstår en ny art, men även inom arter så finns det variationer. Som exempel kan nämnas skogsnäva som blommar mycket tidigare här i Skåne än i norra Sverige där det är kallare. Insekter som bin och fjärilar har genom århundraden anpassat sina livscykler i tid med blomningen.  Om man flyttat ner den norrländska blomman som blommar senare till Skåne, så skulle en del insekter missa blomningen och bli utan mat. Denna lokala anpassning kallas med ett finare ord för samevolution. I ett förändrat klimat blir dessa lokala anpassningar ännu viktigare.